SJÄLVLÄKNINGSLÄRANS HISTORIA

SL är grundat på upptäckter och erfarenheter av en schlesisk bondson, Vincenz Priessnitz,  som hade en remarkabel förmåga att lära av naturen . Han studerade som barn djuren och vad de gjorde när de var skadade eller sjuka. Han fann att de vilade och att de ofta sökte sig till vatten. Priessnitz hade nytta av sina erfarenheter nära han som 17 åring hade en olycka som kunde ha kostat honom livet. Efter att ha tillämpat de principer som han lärt sig av djuren kunder han relativt snabbt återhämta sig ifrån olyckan. Han började sedan behandla sina grannar och inom kort tid blev hans hem ett sanatorium dit folk reste ifrån hela Europa. Han använde sig av vattenbehandlingar (hydroterapi), diet, motion, och positivt tänkande. Hans verksamhet bidrog sedan till en utbredd användning av vatten för läkning i Europa och Nordamerika som under första delen av 1900-talet avtog i popularitet och som nu återigen ökar i  popularitet. Dock används idag lite av de metoder som Priessnitz och de som kom närmast efter honom praktiserade. Några som lärde av Priessnitz eller tillämpat hans principer inkluderar Sebastian Kneipp, Dr. Henry Lindlahr, Dr. John Tilden, James C. Thomson och Louis Kuhne som 1883 i Leipzig öppnade "Internationellt Etablissemang för läkning utan medicin och operationer". Inspirerad av Kuhne öppnade Mahatma Gandhi 1944 ett sanatorium i Poona. Två genier som betytt mycket för SL var Professor Edmond B. Szekely som på 1930-talet gjorde SL till en vetenskap, och Kenneth S. Jaffrey legendarisk självläkningslärare i Australien. Tyvärr vet idag väldigt få idag vem Priessnitz var eller känner till hans ursprungliga filosofi eller metoder.   

Uppdaterad 051111